en tjejs memoar

Jag är förvirrad. Jag vill en sak men något stoppar mig men vad kan det vara?
är det min envishet eller min räddsla för något nytt.
Hur som helst så känner jag inte för något längre.. jag är helt neutral. Konstigt nog.
För bara ett tag sen så skulle jag gjort vad som helst för att ha kontakt igen, men jag känner mig fortfarande förvirrad.
Det har gått så långt tid nu så på något sätt har jag lärt mig att klara mig på egna ben och det känns skönt. Det som kan skrämma mig lite dock är väl att om man tittar på min underbara mamma som har varit självständig i många många år så har hon aldrig känt sig beroende av någon men varje människa behöver väl lite intim kärlek? det tror jag nog innerst inne att hon behöver. det märks i hennes omedvetna.
Även fast man tycker man är stark och duktig och tänker att "jag behöver ingen skit kille" så tror jag det är räddlsan som pratar. Alla behöver kärlek på något sätt. Och det räcker inte med att man sitter och kramar sin katt i någon timme utan man behöver intim kärlek, ömhet och närhet.
Tänk bara på dom som dör i hjärtesorg.. när deras älskade dör ifrån dom så säger dom också farväl.
Kärleken är världens känsligaste kraft.
crea diem ,
sandra jasmine bodin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0